Sena aftongudstjänsten (ortodox)

Sena aftongudstjänsten

DET LILLA COMPLETORIET
Om firandet sker i en kyrka äger det rum utanför templon (ikonostasen) med
draperierna fördragna.
Om en präst finnes närvarande vid gudstjänstens firande inleder han med:
Välsignad är vår Gud, städse nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Annars:
Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig
över oss och fräls oss. Amen.
Om en präst finnes närvarande läser han ”Ära åt Dig…” och ”Himmelske
konung…” i begynnelsebönerna.

Sedan läses begynnelsebönerna:
Ära åt Dig, vår Gud, ära åt Dig.
Himmelske Konung, Tröstare, Du sanningens Ande, Du som är allestädes
närvarande och uppfyller allt, det godas skatt, o Du Livgivare, kom och
tag Din boning i oss och rena oss från allt ont och fräls, o Gode, våra
själar.
Helige Gud, Helige Starke, Helige Odödlige, förbarma Dig över oss. (3)
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen.
Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss. Herre, rena oss från
våra synder. Härskare, förlåt oss våra överträdelser. Helige, kom till oss
och hela våra krankheter för Ditt namns skull.
Herre, förbarma Dig. (3)
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen.
Fader vår, som är i himlarna. Helgat varde Ditt namn. Tillkomme Ditt Rike.
Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss
idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga
äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån den onde.
Om en präst är närvarande läser han det sedvanliga slutet: Ty riket är
Ditt och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu
och alltid och i evigheters evighet. Annars:
Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig
över oss och fräls oss. Amen.
Herre, förbarma Dig. (12)
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen.
Kommen, låtom oss tillbedja Gud, vår Konung.
Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla för Kristus, vår Konung och Gud.
Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla för Kristus själv, vår Konung och
Gud.

PSALM 50
Förbarma Dig över mig, o Gud, i Ditt stora förbarmande, utplåna min
missgärning i Din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning, och rena mig från min synd.
Ty jag känner min missgärning, och min synd är alltid inför mig.
Mot Dig allena har jag syndat och gjort vad ont är inför Dig, på det att
Du må finnas rättfärdig i Dina ord och segra när Du bliver dömd.
Ty se, i synd är jag född, och i synd har min moder burit mig.
Ty se, Du har ju behag till sanning; det dolda och hemliga i Din vishet
har Du uppenbarat för mig.
Du skall bestänka mig med isop, och jag skall bliva ren; Du skall två mig,
och jag skall bliva vitare än snö.
Du skall låta mig få höra fröjd och glädje; de ben som voro förnedrade
skola jubla.
Vänd bort Ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina
missgärningar.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande i
mitt inre.
Förkasta mig icke från Ditt ansikte, och tag icke Din Helige Ande ifrån
mig.
Låt mig åter få fröjdas över Din frälsning, och stärk mig med en ande som
leder.
Då skall jag lära överträdarna Dina vägar, och de ogudaktiga skola omvända
sig till Dig.
Rädda mig undan blodsutgjutelser, Gud, Du min frälsnings Gud, så skall min
tunga jubla över Din rättfärdighet.
O Herre, Du skall upplåta mina läppar, och min mun skall förkunna Ditt lov.
Ty hade Du önskat offer, skulle jag ha givit Dig det, till brännoffer har
Du icke lust.
Ett offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och
bedrövat hjärta skall Du, Gud, icke förakta.
Gör väl mot Sion, o Herre, i Din godhet, så att Jerusalems murar byggs upp.
Då skall rättfärdighetens offer glädja Dig, offergåvor och brännoffer.
Då skola de offra tjurar på Ditt altare.

PSALM 69
O Gud, skynda till min hjälp, o Herre, kom snart till min räddning.
Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv.
Må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.
Må de genast vika tillbaka i sin skam, de som säga till mig: ”Rätt åt dig,
rätt åt dig.”
Men alla de som söka Dig, o Gud, må fröjdas och vara glada i Dig, och de
som åstunda Din frälsning säge alltid: ”Lovad vare Herren!”
Men jag är fattig och arm, Gud hjälpe mig.
Min hjälp och min befriare är Du, o Herre; dröj icke.

PSALM 142
O Herre, hör min bön, lyssna till min åkallan i Din sanning, hör mig i Din
rättfärdighet.
Gå icke till doms med Din tjänare, ty inför Dig skall inget levande räknas
rättfärdigt.
Ty fienden har förföljt min själ, han förödmjukade min själ till jorden.
Han satte mig i mörkret såsom de längesedan döda och min ande försmäktade
i mig; i mig förvirrades mitt hjärta.
Jag tänkte på forna dagar, jag begrundade alla Dina gärningar, Dina
händers verk eftersinnade jag.
Jag uträckte mina händer till Dig, min själ var såsom vattenlös mark.
Hör mig snarligen, o Herre, min själ har svikit mig.
Vänd icke Ditt ansikte ifrån mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i
avgrunden.
Låt mig bittida förnimma Din nåd, ty till Dig har jag satt mitt hopp.
Herre, lär mig känna den väg jag skall gå, ty till Dig har jag lyft min
själ.
För mig ut ifrån mina fiender, o Herre, ty till Dig har jag tagit min
tillflykt. Lär mig att göra Din vilja, ty Du är min Gud.
Din gode Ande skall leda mig in i rättrådighetens land. För ditt namns
skull, o Herre, skall Du vederkvicka mig.
I Din rättfärdighet skall Du föra min själ ut ur mina bekymmer och i Din
nåd skall Du utrota mina fiender.
Och Du skall förgöra alla dem som förtrycka min själ, ty jag är Din
tjänare.

DOXOLOGI
Ära åt Gud i höjden och frid på jorden, bland människor i välbehag.
Vi lova Dig, vi välsigna Dig, vi tillbedja Dig, vi prisa och ära Dig, vi
tacka Dig för Din stora härlighet:
O Herre Gud, himmelske konung, Gud Fader allsmäktig, o Herre, Guds enfödde
son, Jesus Kristus, och den Helige Ande.
O Herre Gud, Guds lamm, Faderns son, som borttager världens synder,
förbarma Dig över oss, Du som borttager världens synder.
Mottag vår bön, Du som sitter på Faderns högra sida, och förbarma Dig över
oss.
Ty Du är allena helig, Du allena Herre, Jesus Kristus, Gud Fadern till
ära. Amen.
Dagligen vill jag välsigna Dig och prisa Ditt namn i evighet; ja, i
evigheters evighet.
Herre, Du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Jag sade, o
Herre, förbarma Dig över mig; hela min själ, ty jag har syndat emot Dig.
Herre till Dig har jag tagit min tillflykt; lär mig att göra Din vilja, ty
Du är min Gud.
Ty i Dig är livets källa; i Ditt ljus se vi ljus.
Låt Din nåd förbliva över dem som känna Dig.
Värdigas, o Herre, denna natt bevara oss utan synd.
Välsignad vare Du, o Herre, våra fäders Gud, och prisat och förhärligat
vare Ditt namn i evighet. Amen.
Din nåd, o Herre, vare över oss, såsom vi hoppas på Dig.
Välsignad vare Du, o Herre, lär mig Dina stadgar.
Välsignad vare Du, o Härskare, lär mig förstå Dina stadgar.
Välsignad vare Du, o Helige, upplys mig genom Dina stadgar.
O Herre, Din nåd varar för evigt, försmå icke Dina händers verk.
Ty Dig tillkomme pris, lov och ära, Fader och Son och Helige Ande, nu och
alltid och i evigheters evighet. Amen.
TROSBEKÄNNELSEN
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, Skapare av himmel och jord, av
allt vad synligt och osynligt är;
Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före
all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av
samma väsen som Fadern, på Honom genom vilken allting är skapat;
Som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från
himmelen och tagit mandom av den Helige Ande och Jungfrun Maria och blivit
människa.
Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och
blivit begraven;
Som på tredje dagen har uppstått efter Skrifterna;
Och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida;
Därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på
vilkens Rike icke skall varda någon ände.
Och på den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern, som
tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom
profeterna.
Och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka;
Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse;
Och förväntar de dödas uppståndelse;
Och den tillkommande världens liv. Amen.

Härefter läsa vi akathistoshymnen till Guds Moders ära. Den första
kontakion sjunges ofta, resten reciteras (oftast av präst framför
Gudaföderskans ikon). Kyrkan (skeppet och narthex) berökes med ett
handrökelsekar.
AKATHISTOSHYMNEN
TILL DEN
ALLRAHELIGASTE
GUDAFÖDERSKAN
En komposition tillskriven
d.Hl. Romanos Melodos (tonsättaren)

DEN URSPRUNGLIGA KONTAKION
Den fjärde plagala tonen
När den okroppslige fick* det hemlighetsfulla budet,* kom han i hast och
stod* framför Josefs boning* och talade då till Jungfrun,* hon som är
oförmäld:* Den som har sänkt himlarna* genom Sitt nedstigande* hålles nu
och förvaras* oförändrat i dig.* Nu skådande Honom taga* i ditt heliga
sköte,* en tjänares ringa gestalt,* ropar jag i fruktan till dig:
Gläd dig, du oförmälda Brud[1].

KONTAKION
Den fjärde plagala tonen
Till dig, o Härförerska,* bringa vi[2]* din från lidanden lösta hjord* en
tacksam segersång, o Theotokos.* Och, då du har en oövervinnelig makt,*
från all upptänklig fara* må du befria oss,* att vi må ropa till dig:
Gläd dig, du oförmälda Brud.

FÖRSTA DELEN
1. OIKOS ALFA
En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds
Moder: Gläd dig!* (Kör eller läsare:) Allraheligaste Gudaföderska fräls
oss![3]
En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds
Moder: Gläd dig!* (Kör eller läsare:) Allraheligaste Gudaföderska fräls
oss!
En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds
Moder: Gläd dig!* Och då han såg Dig, Herre,* antaga kroppslig gestalt*
stod han kvar i förfäran* och åkallade henne sålunda,* med sin okroppsliga
röst:

Gläd dig, ty genom dig strålar glädjen fram. Gläd dig, ty genom dig flyr
förbannelsen bort.
Gläd dig, du den fallne Adams Återställelse[4]. Gläd dig, du Evas
Befrielse från tårar.
Gläd dig, Höjd, oåtkomlig för mänskotankar. Gläd dig, Djup,
ogenomträngligt för änglarnas blickar.
Gläd dig, ty du är Konungens Tron. Gläd dig, ty du bär den som bär alltet.
Gläd dig, Stjärna som förebådar Solen. Gläd dig, Sköte där Gud blev kött.
Gläd dig, ty genom dig förnyas skapelsen. Gläd dig, ty genom dig blir
Skaparen barn.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

2. KONTAKION BETA
Skådande sig själv i kyskhet* sade hon, den heliga,* oförskräckt till
Gabriel:* Ditt sällsamma tal synes* min själ för svårt att fatta.* Huru
kan ett barn bliva till* utan manlig säd,* i det du ropar:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

3. OIKOS GAMMA
Sökande kunskap om det okända* ropade Jungfrun till honom* som tjänade
henne i denna stund:* Huru kan ett orört sköte* föda en son? Svara mig?*
Han svarade då henne åter* med bävan ropande sålunda:
Gläd dig, du Invigda i ett outsägligt rådslut. Gläd dig, du deras Tro som
kräver tystnad.
Gläd dig, Förspel till Kristi under. Gläd dig, Bergstopp av Hans läror.
Gläd dig, Himlastege, där Gud steg ned. Gläd dig, Bro, som leder de från
jorden till himlen.
Gläd dig, Under, vitt omtalat bland änglar. Gläd dig, Sårande, begråtet av
demoner.
Gläd dig, du som outsägligt födde Ljuset. Gläd dig, du som inget röjde för
någon.
Gläd dig, du som överträffar de vises kunskap. Gläd dig, du som upplyser
de troendes sinne.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

4. KONTAKION DELTA
Kraften från den Högste* överskyggade då den orörda,* så att hon blev
havande,* och framställde då hennes* fruktsamma moderliv* såsom en ljuvlig
åker,* för alla som vill skörda* frälsning, i det de sjungo:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

5. OIKOS EPSILON
Bärande Gud i sitt sköte,* skyndade Jungfrun med hast,* till den havande
Elisabet.* Då greps hennes barn av fröjd* då han hörde en hälsning,* och
sprittande liksom sjungande* ropade han till Guds Moder:
Gläd dig, Vinranka från ett aldrig vissnande Skott. Gläd dig, Mark
frambringande oförgänglig Frukt.
Gläd dig, du som skötte om den människoälskande Åkermannen[5]. Gläd dig,
du som planterade Planteraren av våra liv.
Gläd dig, Åker med riklig skörd av förbarmande. Gläd dig, Bord dignande
med en överflöd av nåd.
Gläd dig, ty du återupplivar glädjens äng. Gläd dig, ty du bereder en hamn
för våra själar.
Gläd dig, förbönens värdiga Rökelse. Gläd dig, Försoning för hela världen.
Gläd dig, Guds välbehag till de dödliga. Gläd dig, de dödligas förtröstan
på Gud.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

6. KONTAKION ZETA
Med en storm av tvivel* i sitt sinne stod* den ärbare Josef förvirrad,* då
han visste dig* vara oförmäld,* men misstänkte dig,* o du klanderfria,* om
otrohet.* Men då han fick veta om dig* att du hade blivit havande* av den
Helige Ande,* ropade han ut i förvåning:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

ANDRA DELEN
7. OIKOS ETA
Herdarna hörde änglarna* lovsjunga Kristi ankomst,* ett människoblivande.*
Då ilade de till Honom* såsom till en Herde,* och sågo Honom likt* ett
oskuldsfullt lamm fört i bet* i Marias sköte,* hyllande henne sägande:
Gläd dig, Moder till Lammet och Herden. Gläd dig, Hägnad för de besjälade
fåren.
Gläd dig, Försvar mot osynliga fiender. Gläd dig, Öppnare av paradisets
portar.
Gläd dig, ty de himmelska glädjas med jorden. Gläd dig, ty de jordiska
jubla med himlarna.
Gläd dig, apostlarnas aldrig tystnande Röst. Gläd dig, martyrernas
oövervinneliga Mod.
Gläd dig, trons fasta Stöd. Gläd dig, nådens strålande Redskap.
Gläd dig, ty genom dig blev dödsriket avklätt. Gläd dig, ty genom dig
bekläddes vi med ära.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

8. KONTAKION THETA
De vise männen sågo* den av Gud ledda stjärnan* och följande dess sken,*
och hållande den som en lampa,* sökte de därmed Konungen,* Han som är den
mäktige,* och då de nådde den ouppnåelige,* gladde de sig och ropade* till
Honom på detta sätt:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

9. OIKOS JOTA
Kaldéernas söner sågo* i Jungfruns händer Den* som med handen skapat*
människan, och i Honom* igenkände de* världens Härskare,* fastän Han
antagit en* ringaste tjänares skepnad,* skyndade de ivrigt att* hylla
Honom med gåvor,* och ropade till den Välsignade:
Gläd dig, Moder till Stjärnan som aldrig går ned. Gläd dig, skymning över
den hemlighetsfulla dagen.
Gläd dig, du som släckte villfarelsens glöd. Gläd dig, du som upplyser
Treenighetens förtrogna.
Gläd dig, du som krossade den omänskliga tyrannens makt. Gläd dig, du som
frambragte Kristus, den människoälskande Herren.
Gläd dig, ty du förlöste oss från barbarisk avgudatjänst. Gläd dig, du som
räddade oss från orena gärningar.
Gläd dig, ty du avbröt eldens dyrkan. Gläd dig, ty du släckte begärens
flamma.
Gläd dig, de troendes Vägvisare till kyskhet. Gläd dig, alla släkters
Glädje.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

10. KONTAKION KAPPA
Som Gudasända budbärare* återvände de vise männen* till Babylon i
fjärran*, och fullbordade profetian om Dig* och kungjorde då för alla* att
Du är Kristus, Gud,* kvarlämnande Herodes, likt en dåre,* som icke förstår
att sjunga:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

11. OIKOS LAMBDA
Med sanningens ljus upplyste Du* Egypten och förjagade* lögnens stora
mörker;* ty dess avgudar, som icke utstodo* Din makt, o Frälsare, föllo;*
men de som befriades ur deras våld* ropade till Guds Moder:
Gläd dig, människornas Upprättelse. Gläd dig, demonernas Fall.
Gläd dig, du som har nedtrampat lögnens villfarelse. Gläd dig, du som har
gjort avgudarnas list om intet.
Gläd dig, Sjö som dränkte den sinnlige Farao. Gläd dig, Klippa som
vederkvicker de som törstar efter liv.
Gläd dig, Eldstod, visande väg för dem som äro i mörkret. Gläd dig,
världens Beskydd, mera vidsträckt än molnskyn.
Gläd dig, Föda, det nya mannat. Gläd dig, Tjänarinna till helig glädje.
Gläd dig, utlovade Land. Gläd dig, du som flyter av mjölk och honung.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

12. KONTAKION MY
När Simeon skulle lämna* denna bedrägliga tidsålder,* blev Du räckt åt
honom* som ett litet barn,* men han igenkände Dig* såsom fullkomlig Gud;*
därför, häpnande över* Din outsägliga vishet,* utropade han:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

TREDJE DELEN
13. OIKOS NY
Ny var skapelsen som* Skaparen lät oss, Sin skapelse, skåda,* då Han
spirade upp* ur ett obefruktat sköte* och bevarade det orört sådant* det
var, så att vi,* som skåda undret, måtte* besjunga henne nu,* i det vi
ropa sålunda:
Gläd dig, oförgänglighetens Blomma. Gläd dig, återhållsamhetens Krans.
Gläd dig, ty i dig lyser uppståndelsens förebild fram. Gläd dig, ty du
synliggör änglarnas liv.
Gläd dig, Träd med sköna frukter som livnär de troende. Gläd dig, lummiga
Träd som giver skydd åt många.
Gläd dig, du som bar de vilsegångnas Vägvisare. Gläd dig, du som födde
fångarnas Förlösare.
Gläd dig, du den rättfärdige Domarens Bevekare. Gläd dig, du, de mycket
syndandes Tillgift.
Gläd dig, frimodighetens Klädnad för de nakna. Gläd dig, Kärlek som
besegrar allt begär.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

14. KONTAKION XI
Då vi skåda den sällsamma* födelsen avlägsna vi oss alla* från världen
såsom främlingar* och rikta vårt sinne mot himlen;* ty för den skull
framträdde Gud,* den Höge, såsom en ringa* människa på vår jord,* för att
Han skulle draga* mot höjden dem som ropa* till Honom på detta sätt:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

15. OIKOS OMIKRON
Helt varande med dem där nere* övergav det obegränsade Ordet* dock icke
alls höjderna;* ty icke allenast en* förflyttning i rummet det var,* utan
ett gudomligt nedstigande;* och Han föddes av en Jungfru,* utvald utav
Gud,* som lyssnar till ord som dessa:
Gläd dig, Omslutande av Guden som icke kan omslutas. Gläd dig, Dörr till
det höga mysteriet.
Gläd dig, tvivelväckande Rykte för de otroende. Gläd dig, otvivelaktiga
Stolthet för de trogna.
Gläd dig, allheliga Vagn för Den som rider på keruber. Gläd dig, ädlaste
Boning för Den som sitter på serafer.
Gläd dig, du som förenar motsatser till ett. Gläd dig, du som sammanbinder
jungfrudom med moderskap.
Gläd dig, genom dig blev överträdelsen upplöst. Gläd dig, genom dig
öppnades paradiset.
Gläd dig, Nyckel till Kristi rike. Gläd dig, Hopp om det eviga goda.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

16. KONTAKION PI
Hela änglavärlden stod* högeligen förundrad* över Ditt mänskoblivande,* ty
den såg den otillgänglige* Guden bliva en för alla* tillgänglig människa,*
vilken förbliver med oss* och hör ifrån alla som ropa:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

17. OIKOS RHO
Välljudande talare vi se* stumma som fiskar inför Dig,* o Gudaföderska,*
ty de förmå ej förklara,* huru du födde men* dock förblev jungfru;* men vi
åter i undran inför* mysteriet ropa i tro:
Gläd dig, Skrin för Guds visdom. Gläd dig, Skattkammare för Hans försyn.
Gläd dig, ty filosoferna blevo som fånar. Gläd dig, du bevisade de
logiskas ologik.
Gläd dig,ty de ordskickliga blevo utskämda. Gläd dig, ty mytdiktarna
tynade bort.
Gläd dig, du rev sönder athenarnas tankeväv. Gläd dig, du som fyllde
fiskarnas fångstnät
Gläd dig, du som räddar ur okunskapens djup. Gläd dig, du som upplyser
mången med kunskap.
Gläd dig, Skepp för dem som önska bliva frälsta. Gläd dig, Hamn för dem
som segla i världen.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

18. KONTAKION SIGMA
Frälsa världen ville* alltets Härskare,* och kom av egen vilja* till
denna, som Gud en Herde,* för vår skull tagande mänsklig* ringa gestalt
som vår,* ty genom denna likhet* kallar Han dem som Han liknar,* men hör
oss såsom Gud:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

FJÄRDE DELEN
19. OIKOS TAU
Du är, o Theotokos och Jungfru,* en borg för jungfrur och alla,* som taga
sin tillflykt till dig,* ty Skaparen av himmel och jord* utvalde dig, o i
allo rena,* till en boning åt Sig,* då Han tog plats i ditt sköte,* och
lärde oss alla att ropa* till dig på detta sätt:
Gläd dig, jungfrulighetens Pelare. Gläd dig, frälsningens Port.
Gläd dig, den andliga återställelsens anförare. Gläd dig, fördelare av
gudomlig godhet.
Gläd dig, ty du pånyttfödde de i synd avlade. Gläd dig, ty du ingav
förnuft åt de av förnuft berövade.
Gläd dig, ty du har förintat hjärtats skadegörare. Gläd dig, ty du har
fött renhetens Såningsman.
Gläd dig, Brudgemak för en förening utan säd. Gläd dig, du som förenar de
troende med Herren.
Gläd dig, sköna Vårdare av jungfrur. Gläd dig, du smyckar de heligas
själar till bröllop.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

20. KONTAKION YPSILON
Varje lovsång blir förstummad,* som söker att fatta hur väldig* Din rika
barmhärtighet varit,* ty om vi än framförde* sånger, talrika som öknens
sandkorn,* o store helige Konung,* så fullgjorde vi dock ej* något värdigt
de gåvor* Du har givit oss,* som ropa till Dig sålunda:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

21. OIKOS PHI
Ett ljusbringande ljus* för dem som vandra i mörker,* så se vi den heliga
Jungfrun;* ty då hon tänder det* översinnliga ljuset,* leder hon oss alla
till* gudomlig vis kunskap,* med morgonens klara strålglans* belysande
tanken,* och prisas av oss med dessa ord:
Gläd dig, den andliga Solens Stråle. Gläd dig, det aldrig försvinnande
ljusskenets Glans.
Gläd dig, Ljungeld som upplyser våra själar. Gläd dig, likt åskan
förskräcker du fiender.
Gläd dig, du frambringar det mycket stjärnbeströdda Ljuset att grynas.
Gläd dig, du låter den evigt strömmande Floden brusa fram.
Gläd dig, dopfuntens levande förebild. Gläd dig, du som borttager syndens
smuts.
Gläd dig, Bad, som rentvår samvetet. Gläd dig, Bägare med vin som uppöser
glädje.
Gläd dig, Doft av den Smordes vällukt. Gläd dig, det hemlighetsfulla
gästabudets Liv.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

22. KONTAKION CHI
Då Förlösaren av människor, ville* efterskänka alla forna skulder,* kom
Han själv av egen vilja* till dem som undandragit sig Hans nåd,* och
havande sönderrivit skuldebrevet* hör Han ifrån alla som ropa:
Allelouïa.

Kör eller läsare: Allelouïa.

23. OIKOS PSI
Då vi lovsjunga den* du födde prisa vi dig,* o Gudaföderska,* som det
besjälade templet;* ty i ditt moderliv* tog Han boning, Herren* som håller
allt i Sin hand,* och Han helgade och upphöjde dig* och lärde alla att
ropa* till dig sägande:
Gläd dig, Guds och Ordets Tabernakel. Gläd dig, du heligare än det
allraheligaste.
Gläd dig, Ark, förgylld av Anden. Gläd dig, livets outtömliga Skatt.
Gläd dig, fromma konungars kostbara Diadem. Gläd dig, vördade prästers
ärbara Berömmelse.
Gläd dig, Kyrkans orubbliga Torn. Gläd dig, rikets oförstörbara Fäste.
Gläd dig, genom vilken segertecken höjas. Gläd dig, genom vilken fienderna
störtas.
Gläd dig, mitt kötts Helbrägdagörelse. Gläd dig, min själs frälsning.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

24. KONTAKION OMEGA
O Moder värdig all lovsång,* som framfödde det heligaste Ordet,* som är
heligare än alla de heliga. (Kör eller läsare:) Allraheligaste
Gudaföderska, fräls oss![6]
O Moder värdig all lovsång,* som framfödde det heligaste Ordet,* som är
heligare än alla de heliga. (Kör eller läsare:) Allraheligaste
Gudaföderska, fräls oss!
O Moder värdig all lovsång,* som framfödde det heligaste Ordet,* som är
heligare än alla de heliga;* emottag nu vår gåva* och förlös oss från allt
ont* och befria alla från den kommande domen,* som samfällt ropa till dig:
Allelouïa.

Och så repeterar vi oikos alfa[7]:
OIKOS ALFA
En ängel och den främste,* blev sänd från himlen att säga* till Guds
Moder: Gläd dig!* Och då han såg Dig, Herre,* antaga kroppslig gestalt*
stod han kvar i förfäran* och åkallade henne sålunda,* med sin okroppsliga
röst:

Gläd dig, ty genom dig strålar glädjen fram. Gläd dig, ty genom dig flyr
förbannelsen bort.
Gläd dig, du den fallne Adams Återställelse. Gläd dig, du Evas Befrielse
från tårar.
Gläd dig, Höjd, oåtkomlig för människotankar. Gläd dig, Djup,
ogenomträngligt även för änglarnas blickar.
Gläd dig, ty du är Konungens Tron. Gläd dig, ty du bär den som bär alltet.
Gläd dig, Stjärna som förebådar Solen. Gläd dig, Sköte där Gud blev kött.
Gläd dig, ty genom dig förnyas skapelsen. Gläd dig, ty genom dig blir
Skaparen barn.
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Kör eller läsare: Gläd dig, du oförmälda brud.

KONTAKION
Den fjärde plagala tonen
(Sjunges vid vissa tillfällen tre gånger med ett trefaldigt Allelouïa
efter var gång)
Till dig, o Härförerska,* bringa vi* din från lidanden lösta hjord* en
tacksam segersång, o Theotokos.* Och, då du har en oövervinnelig makt,*
från all upptänklig fara* må du befria oss,* att vi må ropa till dig:
Gläd dig, du oförmälda Brud.

Sannerligen är det tillbörligt att prisa Dig salig, o Theotokos, Du evigt
saliga och helt otadliga, Du vår Guds Moder. Ärorikare än kerubim och utan
jämförelse mer prisad än serafim; Du som utan att förtäras födde Gud,
Ordet; Du som är Theotokos, vi prisa Dig.

Helige Gud, Helige Starke, Helige Odödlige, förbarma Dig över oss. (3)
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen.
Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss. Herre, rena oss från
våra synder. Härskare, förlåt oss våra överträdelser. Helige, kom till oss
och hela våra krankheter för Ditt namns skull.
Herre, förbarma Dig. (3)
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen.
Fader vår, som är i himlarna. Helgat varde Ditt namn. Tillkomme Ditt Rike.
Ske Din vilja såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss
idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga
äro, och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån den onde.
Om en präst är närvarande läser han det sedvanliga slutet: Ty riket är
Ditt och makten och härligheten, Faderns och Sonens och Helige Andes, nu
och alltid och i evigheters evighet. Annars:
Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig
över oss och fräls oss. Amen.
Sedan dagens troparion (se appendix) eller följande troparion i den fjärde
tonen[8]:
O våra fäders Gud, Du som alltid handlar med oss efter Din mildhet, tag
icke Din nåd ifrån oss, utan led våra liv i frid, genom deras förböner.
Smyckad med Dina martyrers blod från hela världen, såsom med fint linne
och purpur, ropar Din Kyrka genom dem till Dig, o Kriste, vår Gud: sänd
din barmhärtighet ned över ditt folk; skänk frid åt Din hjord och
förbarmande över våra själar.
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Den fjärde plagala tonen.
Med helgonen, o Kriste, giv dina tjänares själar vila, där varest det ej
finnes smärta, suckan eller sorg, utan liv förutan ände.
Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Theotokion i den första
tonen.
Genom Gudaföderskans och alla Dina helgons förböner, o Herre, giv oss Din
frid och förbarma Dig över oss, Du ende barmhärtige.
Men på lördagens afton läses endast uppståndelsens hypakoë (söndagens) i
den angivna tonen (se appendix).

Sedan:
Herre, förbarma Dig. (40)
O Du, som varje tid och varje stund, i himmelen och på jorden, prisas och
äras, o Kriste, vår Gud, stor i mildhet och stor i barmhärtighet; Du som
älskar de rättfärdiga och förbarmar Dig över syndarna; Du som kallat alla
till frälsning med löfte om kommande goda gåvor: Mottag, o Herre, våra
böner denna stund och led våra liv efter Dina stadgar. Helga våra själar,
rena våra kroppar, styr våra tankar, rena våra sinnen och bevara oss från
all sorg, allt ont och all smärta. Beskärma oss med Dina heliga änglar, på
det att vi bevarade och ledda av deras härskara, må nå fram till trons
enhet och till kunskapen om Din ofattbara härlighet, ty Du är välsignad i
evigheters evighet. Amen.
Herre, förbarma Dig. (3)
Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande.
Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Ärorikare än kerubim och utan jämförelse mer prisad än serafim; Du som
utan att förtäras födde Gud, Ordet; Du som är Theotokos, vi prisa Dig.
Om en präst finnes närvarande säger läsaren: I Herrens namn, Fader
välsigna! Präst: Gud vare oss nådig och välsigne oss, och vise Sitt
ansikte för oss, och förbarme Sig över oss[9]. Annars:
Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig
över oss och fräls oss.
Läsare: Amen[10]. Herre, förbarma Dig. (12) Och hjälp oss och fräls oss, o
Heliga jungfru!

EN BÖN
TILL DEN ALLRAHELIGASTE THEOTOKOS
av Paulus, en munk vid klostret Evergetides (hjälperskan)
O du obefläckade, kyska, orörda och renaste Jungfru, Guds brud,
Härskarinna, som med Ditt förunderliga födande har förenat Gud, Ordet, med
människan och sammanfört vårt släktes fallna natur med det himmelska; o du
hopplösas enda hopp, en hjälp för de kämpande, en hjälp för dem som skynda
till dig, och de kristnas tillflykt: Förskjut icke mig, syndare, den
förbannade, jag som helt och hållet gjort mig själv ofruktbar genom orena
tankar, ord och gärningar och som genom sinnets slöhet blivit en slav åt
världens nöjen. Men då Du är moder till vår människoälskande Gud, visa Din
kärlek till människan och hav medlidande över mig en syndare, den
förlorade, och mottag mina förböner, givna Dig med orena läppar. Och då du
är moder, frambär inför Din Son, vår Härskare och Herre, att Han må öppna,
även för mig, Sin gudomliga kärleks förbarmande och överse med alla mina
oräkneliga missgärningar, vända mig till bot och leda mig till att följa
alla Hans bud. Var därför alltid med mig, såsom Du är nådig, ömhjärtad och
har medlidande: i detta livet var min ivriga beskyddare och hjälpare, till
att försvara mig från den ondes angrepp, och för att leda mig till
frälsning; och vid stunden för min hädanfärd, tag hand om min förtvivlade
själ och fördriv ifrån den den mörka uppsynen av onda demoner; och på den
fruktansvärda yttersta domens dag, befria mig ifrån de eviga straffen, och
framställ mig såsom arvtagare till den outsägliga härligheten och äran hos
Din Son, vår Gud. Låt detta bliva min lott, o allraheligaste Guds Moder,
Härskarinna, genom Din förmedling och hjälp, genom nåden och
människokärleken hos den enfödde Sonen, vår Herre, Gud och Frälsare Jesus
Kristus, vilken pris, ära och tillbedjan är tillbörligt, med Sin Fader,
som är utan begynnelse, och Sin allraheligaste, goda och levandegörande
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
EN BÖN
TILL VÅR HERRE JESUS KRISTUS
av Antiochus, en munk vid Pandektis
Och giv oss, o Härskare, vila till kropp och själ då vi nu gå till sömns,
bevara oss under sömnen ifrån syndens dunkelhet och ifrån alla mörka
nattliga begärelser. Stilla Du vår kroppsliga åtrå; utsläck alla den ondes
brinnande pilar som riktas mot oss. Underkuva köttets upproriskhet och
stilla varje världslig och materiell tanke. Och giv oss, o Gud, ett
vaksamt sinne, rena tankar, ett besinningsfullt hjärta samt en fridfull
sömn fri från varje satanisk illusion. Och låt oss vakna vid bönens timme,
stärkta i Dina bud och hållande Dina domar orubbligt i åminnelse inom oss.
Giv att vi hela natten må prisa Din ära, och att vi må lovsjunga, välsigna
och ära Ditt underbara och härliga namn, Fader, Son och Helig Ande, nu och
alltid och i evigheters evigheter. Amen.
O härliga och ständiga Jungfru, välsignade Theotokos, frambär inför Din
Son och vår Gud vår bön, att Han genom Dig må frälsa våra själar. Den
helige Joannikius bön:
Fadern är min förtröstan, Sonen är min tillflykt och den Helige Ande är
min beskyddare. Heliga Treenighet, ära vare Dig.
All min förtröstan ställer jag på dig, Guds Moder, bevara mig under ditt
beskärm.
I dig, o full av Nåd, gläder sig hela skapelsen, både änglarnas härskara
och människosläktet. O helgade tempel och andliga paradis, jungfrurs
stolthet: genom dig blev Gud kött och föddes såsom ett barn, Han, vår Gud
som fanns före all tid; för Han gjorde ditt modersliv till en tron, och
Han gjorde dig mer vittfamnande än himlarna. I dig, O full av Nåd, gläder
sig hela skapelsen. Ära vare dig.
EN BÖN TILL SKYDDSÄNGELN
O helige ängel, du som vakar över min fördömda själ och mitt lidelsefulla
liv. Övergiv icke mig, syndare, och gå icke ifrån mig för min tygellöshets
skull. Låt icke den onde demonen vinna makt över mig genom övergrepp mot
denna dödliga kropp, utan tag min svaga och kraftlösa arm och led mig in
på frälsningens väg. Ja, helige Guds ängel du min fördömda kropps
beskyddare och bevarare, förlåt mig allt det varigenom jag bedrövat dig
under alla mina livsdagar, så ock det, varigenom jag har syndat denna dag.
Beskärma mig under denna natt och skydda mig mot alla motståndarens
frestelser, så att jag icke förtörnar min Gud med någon synd, och bed till
Herren för mig, att Han må befästa mig i Sin fruktan och göra mig värdig
att vara Hans godhets tjänare. Amen
O Theotokos och Jungfru, gläd dig, o Maria, full av nåd, Herren är med
dig. Välsignad vare du bland kvinnor och välsignad vare din livsfrukt. Ty
du har fött våra själars Frälsare. (3)
Sedan följande Theotokion i tredje tonen:
I djup vördnad för din jungfrulighets skönhet och din renhets omåttliga
strålglans, hälsade Gabriel på dig, o Theotokos: Vilken lovsång värdig dig
kan jag dig skänka? Och vid vilket namn skall jag kalla dig? Jag är i
trångmål och står i fruktan. Men, såsom jag blivit tillsagd, ropar jag
till dig: Gläd dig, o full av Nåd.

Om präst ej finnes närvarande avslutas gudstjänsten enligt följande:
Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig
över oss och fräls oss. Amen.

Om präst finnes närvarande avslutas gudstjänsten enlig fäljande:
Präst: Ära åt Dig, o Kriste vår Gud och vårt hopp, ära åt Dig.
Läsare: Ära åt Fadern och Sonen och den Helige Ande. Nu och alltid och i
evigheters evighet. Amen. Herre, förbarma Dig. (3). Helige Fader,
välsigna!

Präst: Må Kristus, vår sanne Gud, (som uppstod från de döda), genom
förbönerna av Sin allrarenaste och mest tadelfria heliga Moder, de heliga,
ärade och högtlovade Apostlarna, våra rättfärdiga och gudabärande fäder,
[kyrkans helgon], de heliga, rättfärdiga Guds anfäder Joakim och Anna,
[dagens helgon] vilkens / vilkas minne vi firar, och alla helgon – må Han
förbarma Sig över oss och frälsa oss, ty Han är god och människoälskande.
Kör: Amen.

Sedan gör superior (abboten) en prostration till marken och säger till
bröderna: Välsigna heliga fäder! Förlåt mig en syndare.
Och bröderna skall svara: Gud förlåte Dig helige Fader!
Bröderna börjar så, två och två, en från varje kör, enligt deras rang, att
göra detsamma: att fråga om och mottaga förlåtelse tills alla är klara.
Men prästen skall säga följande medan vi svara: Herre förbarma Dig
oavbrutet:
Låtom oss bedja för världens fred.
För de fromma och ortodoxt kristna.
För vår Biskop (namn) (eller i ett kloster: För vår Fader namn eller För
vår Moder namn) och hela vårt brödraskap i Kristo (eller systraskap i
Kristo).
För våra frånvarande fäder och bröder.
För de som tjänar eller har tjänat oss.
För de som hata oss och de som älska oss.
För de som anförtrott oss ovärdiga att bedja för dem.
För befrielse av de fångna.
För de resande till lands och vatten och i luften och deras säkerhet.
För de som ligga sjuk.
Låtom oss också bedja om överflöd av jordens frukter och för varje
ortodoxt kristens själ.
Låtom oss välsigna fromma konungar, ortodoxa biskopar, grundarna av detta
heliga hus (eller kloster), våra föräldrar, lärare, och alla våra fäder
och bröder som gått till vila före oss, och alla ortodoxa här och
allestädes fromt lagda till vila.
Och vi svara: Evigt vare deras minne.
Präst: Låtom oss bedja också för oss själva.
Och vi alla säga: Herre, förbarma Dig. (3)
Sedan sjunga vi följande theotokion:
Den första plagala tonen:
Under ditt medlidande fly vi, o Theotokos, försmå icke våra böner i tider
av vedermöda; men rädda oss från faror, o enda rena, o enda välsignade.
Men på aftonen till tisdagar och torsdagar sjunga vi theotokion till
korset:
Den första tonen. O allom prisade martyrer.
Då hon såg Ditt orättvisa slaktande, o Kriste, * grät Din rena Moder i
sorg: O allramildaste Barn, huru kommer det sig att Du dör såsom en
laglös? * Huru kommer det sig att Du, som * har upphängt hela jorden * på
floderna av vatten, nu själv är upphängd på korstes trä. * O
barmhärtigaste Välgörare, * lämna mig icke, * Din Moder och tjänarinna,
allena.
På aftonen till lördagen eller när det är en vigilia sjunga vi följande
theotokion:
Den tredje tonen. Den ursprungliga melodin.
I djup vördnad för din jungfrulighets skönhet och din renhets omåttliga
strålglans, hälsade Gabriel på dig, o Theotokos: Vilken lovsång värdig dig
kan jag dig skänka? Och vid vilket namn skall jag kalla dig? Jag är i
trångmål och står i fruktan. Men, såsom jag blivit tillsagd, ropar jag
till dig: Gläd dig, o full av Nåd.

Superior eller präst säga slutligen:
Genom våra heliga fäders förböner, Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig
över oss och fräls oss.
Läsare: Amen.

Och efter det att alla mottagit förlåtelsen från superior återvända vi
till våra celler där vi säga följande bön:
O Herre, Du människoälskare, förlåt alla, som hata och skymfa oss. Gör väl
mot dem som göra väl mot oss. Giv våra bröder och anhöriga, vad de begära
till frälsning och evigt liv. Besök de sjuka och giv dem läkedom. Styr de
sjöfarande. Färdas med alla resande. Styrk alla ortodoxt kristna. Giv
syndernas förlåtelse åt dem som tjäna och visa oss barmhärtighet. Förbarma
Dig över dem som anbefallt sig åt våra förböner, vi ovärdiga, efter Din
stora nåd. Tänk, o Herre, på våra redan hädangångna fäder och bröder och
giv dem ro där, varest Ditt ansiktes ljus lyser. Tänk, o Herre på dem av
våra bröder, som äro fängslade, och rädda dem från allt ont. Tänk, o
Herre, på dem som i Dina heliga kyrkor bära fram offer och göra vad gott
är och giv dem vad de begära till frälsning och evigt liv. Tänk, o Herre
också på oss, Dina ringa, syndiga och ovärdiga tjänare och upplys vårt
förstånd med Ditt kunskaps ljus. Led oss på Dina budsords väg genom
förbönerna av vår allrarenaste Härskarinna, Theotokos och ständigt rena
Jungfrun Maria, och av alla Dina helgon, ty välsignad är Du i evigheters
evighet. Amen.

Enligt slavisk ordning (The Unabbreviated Horologion, Jordanville 1992)
följer efter det lilla avskedet följande:
Sedan gör klosterföreståndaren en prostration till marken och säger till
bröderna: Välsigna heliga fäder och bröder och förlåt mig, en syndare,
allt vad jag har syndat denna dag i ord, gärning och tanke, och med alla
mina sinnen.

Och bröderna skall svara: Gud förlåte dig, helige Fader. Och bröderna
börjar så, två och två, en från varje kör, enligt deras rang, att göra det
samma, att fråga och motta förlåtelse tills alla är klara. Under tiden
skall prästen säga följande medan vi oavbrutet svara: Herre, förbarma Dig.

Låtom oss bedja om världens fred.
För alla fromma och ortodoxt kristna
För vår biskop och fader N.N. (eller i kloster: För vår Fader… eller: För
vår Moder…) och hela vårt brödraskap (systraskap) i Kristo.
För våra frånvarande fäder och bröder.
För de som tjänar och har tjänat oss.
För dem som hata oss och dem som älskar oss.
För dem som bett oss ovärdiga att bedja för dem.
För befrielse av de fångna.
För dem som färdas till sjöss, till lands och i luften.
För dem som ligga sjuka.
Låtom oss bedja om överflöd av jordens frukter och för varje ortodoxt
kristens själ.
Låtom oss välsigna fromma konungar, ortodoxa biskopar och för grundarna av
detta heliga hus (eller kloster), våra föräldrar, lärare och alla våra
fäder och bröder som gått före oss till sin vila, de ortodoxa här och
annorstädes som fromt hava somnat in.
Och vi svara: Evig åminnelse.
Och för varje ortodoxt kristen själ.
Låtom oss välsigna alla fromma kungar och statsledare.
Alla ortodoxa hierarker (och grundarna av denna heliga plats).
Våra föräldrar, och alla som hava gått hädan före oss, våra fäder och
bröder, och alla ortodoxa här och allestädes lagda till vila.
Låtom oss också säga för oss själva.

Läsare: Herre, förbarma Dig. (3)

Präst: För Din allrarenaste Moders och alla helgons förböners skull, o
Herre Jesu Kristi, vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss
Kör: Amen. Och vi venererar de heliga ikonerna och mottager prästens
välsignelse.

APPENDIX ETT
(för lördag kväll)
hypakoë i de åtta tonerna till Uppståndelsen

DEN FÖRSTA TONEN
Hypakoë
Myrrabärerskorna, som ilade i förväg, förkunnade Din högt prisade
uppståndelse för apostlarna, o Kriste. Såsom Gud har Du uppstått och
skänkt världen stor nåd.

DEN ANDRA TONEN
Hypakoë
Med fruktan kommo kvinnorna till graven för att smörja Din kropp, o Kriste
vår Gud. Då fingo de se änglar vid graven och de förskräcktes. Ty från dem
hördes ordet, som sade, att Herren uppstått och givit världen stor nåd.

DEN TREDJE TONEN
Hypakoë
Väckande häpnad genom sin uppenbarelse och hugsvalande genom sitt tal sade
den strålande ängeln till de myrrabärarande kvinnorna: ”Varför söken I den
levande i graven; Han har uppstått och gjort gravarna tomma. Lären känna
förstörelsens oemotståndliga baneman. Sägen till Gud: Huru underbara äro
icke Dina verk! Ty Du har frälsat människors släkte!”

DEN FJÄRDE TONEN
Hypakoë
Myrrabärerskorna, som ilade i förväg, förkunnade Din högt prisade
uppståndelse för apostlarna, o Kriste. Såsom Gud har Du uppstått och
skänkt världen stor nåd.

FÖRSTA PLAGALA TONEN
(ofta kallad den femte tonen)
Hypakoë
Med förståndet förundrade av änglasynen och till anden upplysta av den
gudomliga Uppståndelsen förkunnade myrrabärerskorna för apostlarna:
”Förkunnen bland folken Herrens uppståndelse, Han som bistår genom under
och skänker oss stor nåd.”

DEN ANDRA PLAGALA TONEN
(ofta kallad den sjätte tonen)
Hypakoë
Genom Din frivilliga och livgivande död har Du, o Kriste, såsom Gud
krossat dödsrikets portar och öppnat för oss det gamla paradiset.
Uppstånden från de döda har Du räddat vårt liv från förintelsen.

GRAV TONEN
(ofta kallad den sjunde tonen)
Hypakoë
Du som antog vår gestalt och i kroppen uthärdade Korset, fräls mig genom
Din uppståndelse, o Kriste vår Gud, ty Du är människoälskande.

DEN FJÄRDE PLAGALA TONEN
(ofta kallad den åttonde tonen)
Hypakoë
Myrrabärerskorna stodo vid Livgivarens grav, sökande den odödlige
Härskaren bland de döda, men de bevärdigades från ängeln det goda
budskapets glädje och förkunnade för apostlarna: ”Se Herren har uppstått
och skänkt världen stor nåd.”

APPENDIX TVÅ
VECKANS TROPARIA
MÅNDAG
(från söndagens kväll)
till änglarnas åminnelse (de okroppsliga krafterna)
Troparion, den fjärde tonen
I himmelens härförare, vi ovärdiga bedjen eder,* att I genom edra
förböner, må beskärma oss under eder okroppsliga härlighets skugga,* och
beskydda oss, som falla ned inför eder, och ivrigt gråta:* Befria oss från
fara, I krafters Furstar i höjden.

TISDAG
(från måndagens kväll)
till Johannes Döparens och övriga profeters åminnelse
Troparion, den andra tonen
De rättfärdigas minne firas med lovsånger,* men för Dig, o du Förelöpare,
är Herrens vittnesbörd tillräckligt.* Ty du har i sanning visat dig vara
den ärevördigaste bland profeter,* ty du aktades värdig att i levande
vatten döpa Honom, som de förkunnat.* Därför har du ock, sedan du lidit
för sanningen,* för dem som äro i dödsriket förkunnat* den i köttet
uppenbarade Guden,* som borttager världens synder* och giver oss stor nåd.

ONSDAG
(från tisdagens kväll)
till det heliga korset och Theotokos åminnelse
Troparion, den första tonen
Fräls, Herre, Ditt folk* och välsigna Din arvedel. * Giv Din kristenhet
seger över motståndarna* och bevara Ditt herravälde genom Ditt kors.

TORSDAG
(från onsdagens kväll)
till de heliga apostlarna och biskop Nikolaos åminnelse
Troparion, den tredje tonen
O heliga apostlar,* bedjen barmhärtighetens Gud,* att Han må förläna våra
själar* syndernas förlåtelse.
Troparion, den fjärde tonen
Såsom en förebild i tro, en ikon av mildhet och en måttfullhetens lärare,*
har du visat dig för din hjord.* Därför att du genom ödmjukhet vunnit
höghet* och genom fattigdom rikedom.* Bed, o Fader biskop Nikolaos,* hos
Kristus vår Gud* att våra själar må frälsas.

FREDAG
(från torsdagens kväll)
till Kristi lidandes åminnelse
Troparion, den första tonen
Fräls, Herre, Ditt folk* och välsigna Din arvedel.* Giv Din kristenhet
seger över motståndarna* och bevara Ditt herravälde genom Ditt kors.

LÖRDAG
(från fredagens kväll)
till alla helgons och alla avsomnades åminnelse
Troparion, den andra tonen
I apostlar, martyrer, profeter,* biskopar, saliga och rättfärdiga,* I som
haven kämpat den goda kampen och bevarat tron;* I som haven Eder fasta
tillförsikt till Frälsaren,* vi ropa till eder, bedjen till Honom, den
Gode, att Han må frälsa våra själar.

[1] Eller: ”du brud utan brudgum”. På grekiska:”Nymfe anymfeute”. Det
svenska ordet förmälning betyder ”giftermål”.
[2] På grekiska ”polis”, alltså egentligen ”din stad”, dvs.
Konstantinopel.
[3] Detta omkväde saknas i slavisk typikon (Jordanville).
[4] En mer dynamiskt ekvivalent översättning skulle kunna lyda: ”Gläd dig,
du ropar den fallne Adam tillbaka”.
[5] En mer dynamiskt ekvivalent översättning skulle kunna lyda: ”Gläd dig,
du odlade den som odlar människor i kärlek”.
[6] Detta omkväde saknas i slavisk typikon (Jordanville).
[7] Annan grekisk typikon saknar denna repetition (så t.ex. Glädens
hilsningar till Guds föderske, Munk Fotios, Parakletens kloster, Oropos,
Attika, 1992), men den återfinns i slavisk typikon (Jordanville).
[8] Apodeipnov Mikron i Theion Proseuchetarion indikerar här att dagens
kontakion skall läsas. De flesta typikon anvisar istället dagens troparion
vilket vi valt att följa. The Unabbreviated Horologion, Jordanville 1992,
anger följande: ”Om templet är tillägnat Herren eller Theotokos säges
templets troparion först, sedan ’O våra fäders Gud…’ etc. Om templet är
tillägnat ett helgon säges dagens troparion först, sedan templets
troparion och sedan ’O våra fäders Gud…’. Vidare säges ej tropariet till
den kyrkan är tillägnad på lördagar. På lördagar läses uppståndelsens
troparion och kontakion i den innevarande veckans ton. Från Publikanens
och fariséens söndag och under hela Stora fastan så läses icke
uppståndelsens kontakion, utan en från Triodion (utom den femte veckan i
Fastan). Under påsktiden läses varje dag en kontakion från Pentekostarion,
detta gäller till Alla helgons söndag. Om en Herrens fest infaller på en
söndag, läses endast festens kontakion. Men om en fest till Gudaföderskans
ära infaller, eller en till ett helgon som har en polyeleos, läses
uppståndelsens kontakion, medan den som tillhör festen eller helgonet
utelämnas.”
[9] I slavisk ordning säger prästen: ”Genom våra heliga fäders förböner,
Herre Jesu Kriste vår Gud, förbarma Dig över oss och fräls oss”.
[10] Efter denna bön läses i vissa typikon t.ex. den vid Holy Trinity
Monastery som publicerat The Unabbreviated Horologion (Jordanville 1992)
aftonbönerna, se Bönbok, Fader Anders Åkerström Uppsala 2002, s. 16-24,
varefter gudstjänsten avslutas.